Det var en magisk kväll i Dackehallen nä Tingsryd i en direkt avgörande match mot Vita Hästen blev klara för kvalserien till Allsvenskan. När vi lämnade hallen var det i fullkomlig glädje. Det kändes verkligen som man hade varit med om något otroligt stort, jag var rörd. Jag har aldrig varit med om någon häftigare match.
Inför tredje perioden var det inte direkt klackarna i taket. Taif släppte in 0-2 efter 20 sek i andra perioden på ett mistag i egen zon och 0-3 i spel i numerärt överläge när Vita hästen rensade till en fristående spelare som kom direkt från utvisningsbåset. Tidigare idag hade jag följt alla ritauler från gårdagen eftersom det gick bra då (7-1). Samma kläder, samma mat, samma plats på läktaren osv. Men inför tredje tänkte jag att nu måste jag ändra på något så det fick bli en stekt korv med pommes och ändrad position på läktaren (inte för att det har någon effekt men jag kan inte låta bli). Och Dackehallen är Dackehallen och Taif är Taif: laget, liksom publiken aldrig ger upp. När tigrarna kom in på isen inför tredje skanderade hela ståplats "Aldrig, aldrig, ger vi upp". Taif gör 1-3 (David Laudius) efter 20 sek. Man spelar med en enorm frenesi framburen av en kokande hall. Efter yterligare ett par minuter kommer 2-3 (Christian Jacobsson). Man pumpar sedan på men intensiteten mattas något men efter ytterligare sex minuter kommer kvitteringen till 3-3 (Matthew Davidsson). Och nästan som i trans fortsätter man med en enorm frenesi och alla vi på läktaren gjorde vad vi kunde för att bära fram laget. Och som de svarade när de tryckte in 4-3 (Matthew Davidson). Det var nästan så att tårarna kom när Taif gjorde 4-3, många spänningar som släppte! Efter 4-3 mattas Taif något vilket förmodligen var en kombination av en reaktion på den enorma intensitet man spelade med de första elva minuterna, mentalt att man lite började spela på resultatet och att Vita Hästen inte hade något att förlora och gjorde en sista ansträngning framåt. Snöpligt kvitterarar Vita hästen med tre minuter kvar efter lite passivt spel av Taif i egen zon. Det blev alltså en övertidsperiod som väntade (de 17 minuterna i väntan på fjärde perioden tillbringade jag med att sitta tyst och bara tänka "hoppas, hoppas"). Sex minuter in på öt kommer avgörandet när Fredrik Hansson tar hand om en retur i pp. 5-4 till Taif! Vilken lycka! Det var verkligen eufori. Vilken glädje när Taifs TV puckhög firade framför oss (med oss) på ståplats (Matchfakta och bilder (det är jag i grön mössa och halsduk och vita armar sträckta i luften ovanför spelarhögen!) på http://www.taif.nu/ och målen från youtube på Holgers blogg http://blogg.aftonbladet.se/25012). Hela publiken stannde också kvar och firade och sjöng tillsammans med laget efter att de tackat motståndarna. Det var en härlig känsla! Kul också att laget kom ut en gång till i underkläderna och fick sjunga med i "Älska Tingsryd, Stolta Tingsryds AIF" och "Här är alla bönderna idag".
Det var nästan ett under det som hände och nu är vi många som ser fram emot kvalserien och som hoppas på att det kan bära hela vägen till Allsvenskan där Taif hör hemma! Tingsryd - Det är Hockey!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)