onsdag 9 mars 2011
onsdag 14 april 2010
Tingsryds AIF är tillbaka! Hockeyallsvenskan 2010/2011
Smaka på den! Det är egentligen ofattbart! Sedan segern i söndags mot Sundsvall borta har man gått som i ett rus och knappt fattat att det är sant. Det är en otrolig bedrift Taif har gjort. Man vann sin grundserie och följde upp detta med serieseger även i allettan södra. Belöningen/straffet man fick för seriesegern var att i Play off till kvalserien, efter nästan tre veckors uppehåll, ställas mot Vita hästen som kom två i allettan södra. Konsekvensen blev att Tingsryd slog ut Vita Hästen medan 3:an (Olofström) óch 4:an (Nybro) i allettan södra gick vidare genom att slå ut enklare motstånd i Play off och därmed kvalificera sig för kvalserien. Själv tycker jag att serieindelningen under allsvenskan är vansinnig och att man måste se över detta: som det är nu kan man inte ens vara säker på att de två bästa div 1 lagen är med bland de fyra div 1 lag som får vara med att slåss om de två platser i kvalserien som leder till allsvenskan. Jag lider verkligen med Vita Hästen som inte fick chans att spela i kvalserien där jag tror att de hade haft en bra chans.
Tingsryd är en liten ort med knappt 3000 invånare (12 500 i kommunen). Egentligen ska det inte gå att ha ett lag på en ort som Tingsryd i en så penningstyrd sport som ishockey där man dessutom inte kan kompensera litenheten med att tjäna pengar på att producera spelare (till skillnad från fotboll där man faktiskt kan göra det). Men det kompenseras av att Tingsryd är hockey! I kvalserien var publiksnittet över 3000 och i Allettan ca 2 500. Det är siffror som många allsvenska lag från större orter som Borås, Sundsvall eller Växjö skulle vara mycket glada för. Dessutom har man ett otroligt engagemang på orten: ideelt arbete, företags benägenhet att sponsra. Till detta ska läggas kunnandet i föreningen: Både J-20 och J-18 spelar i de högsta serierna!
Slutligen något om stämningen i Dackehallen. Den är helt fantastisk och har så varit hela säsongen, vilket nog inte minst var en viktig faktor i kvalserien och kanske allra mest i den avgörande matchen mot Vita Hästen (se tidigare inlägg). En rolig sak: Jag hoppade till när jag såg en intervju med Lars-Gunnar Jansson (min expertfavorit eftersom han tycker slagsmål på isen är trams!) på HV71:s hemsida, HV-tv (hockeyexperterna del 5) där han ombeds lyfta fram två minnen under sina 20 år som expertkommetator på radiosporten: Han lyfter fram två Tre Kronor minnen (Vitrysslandförlusten i OS och vändningen mot Finland i VM från 1-5 till 6-5) men så kommer han på att lyfta fram ett till, och säger: "jo jag har en upplevelse, men det har inte med radiosporten att göra, det har att göra med när jag tränade Troja och var nere i Tingsryd och spelade, vilket drag det glömmer jag aldrig!"
(länk: http://hv71.hockeyligan.se/main.aspx?contentid=68677753857)
Känns inte dumt att få det erkänandet av Lars-Gunnar!
Den kommande hösten blir härlig att möta!
Stolthet, Hjärta, Tradition: Det är Tingsryds AIF
Tingsryd är en liten ort med knappt 3000 invånare (12 500 i kommunen). Egentligen ska det inte gå att ha ett lag på en ort som Tingsryd i en så penningstyrd sport som ishockey där man dessutom inte kan kompensera litenheten med att tjäna pengar på att producera spelare (till skillnad från fotboll där man faktiskt kan göra det). Men det kompenseras av att Tingsryd är hockey! I kvalserien var publiksnittet över 3000 och i Allettan ca 2 500. Det är siffror som många allsvenska lag från större orter som Borås, Sundsvall eller Växjö skulle vara mycket glada för. Dessutom har man ett otroligt engagemang på orten: ideelt arbete, företags benägenhet att sponsra. Till detta ska läggas kunnandet i föreningen: Både J-20 och J-18 spelar i de högsta serierna!
Slutligen något om stämningen i Dackehallen. Den är helt fantastisk och har så varit hela säsongen, vilket nog inte minst var en viktig faktor i kvalserien och kanske allra mest i den avgörande matchen mot Vita Hästen (se tidigare inlägg). En rolig sak: Jag hoppade till när jag såg en intervju med Lars-Gunnar Jansson (min expertfavorit eftersom han tycker slagsmål på isen är trams!) på HV71:s hemsida, HV-tv (hockeyexperterna del 5) där han ombeds lyfta fram två minnen under sina 20 år som expertkommetator på radiosporten: Han lyfter fram två Tre Kronor minnen (Vitrysslandförlusten i OS och vändningen mot Finland i VM från 1-5 till 6-5) men så kommer han på att lyfta fram ett till, och säger: "jo jag har en upplevelse, men det har inte med radiosporten att göra, det har att göra med när jag tränade Troja och var nere i Tingsryd och spelade, vilket drag det glömmer jag aldrig!"
(länk: http://hv71.hockeyligan.se/main.aspx?contentid=68677753857)
Känns inte dumt att få det erkänandet av Lars-Gunnar!
Den kommande hösten blir härlig att möta!
Stolthet, Hjärta, Tradition: Det är Tingsryds AIF
tisdag 16 mars 2010
Magiskt i Dackehallen: Tingsryd vände 0-3 till 4-4 i tredje och vinst i öt 5-4 mot Vita Hästen
Det var en magisk kväll i Dackehallen nä Tingsryd i en direkt avgörande match mot Vita Hästen blev klara för kvalserien till Allsvenskan. När vi lämnade hallen var det i fullkomlig glädje. Det kändes verkligen som man hade varit med om något otroligt stort, jag var rörd. Jag har aldrig varit med om någon häftigare match.
Inför tredje perioden var det inte direkt klackarna i taket. Taif släppte in 0-2 efter 20 sek i andra perioden på ett mistag i egen zon och 0-3 i spel i numerärt överläge när Vita hästen rensade till en fristående spelare som kom direkt från utvisningsbåset. Tidigare idag hade jag följt alla ritauler från gårdagen eftersom det gick bra då (7-1). Samma kläder, samma mat, samma plats på läktaren osv. Men inför tredje tänkte jag att nu måste jag ändra på något så det fick bli en stekt korv med pommes och ändrad position på läktaren (inte för att det har någon effekt men jag kan inte låta bli). Och Dackehallen är Dackehallen och Taif är Taif: laget, liksom publiken aldrig ger upp. När tigrarna kom in på isen inför tredje skanderade hela ståplats "Aldrig, aldrig, ger vi upp". Taif gör 1-3 (David Laudius) efter 20 sek. Man spelar med en enorm frenesi framburen av en kokande hall. Efter yterligare ett par minuter kommer 2-3 (Christian Jacobsson). Man pumpar sedan på men intensiteten mattas något men efter ytterligare sex minuter kommer kvitteringen till 3-3 (Matthew Davidsson). Och nästan som i trans fortsätter man med en enorm frenesi och alla vi på läktaren gjorde vad vi kunde för att bära fram laget. Och som de svarade när de tryckte in 4-3 (Matthew Davidson). Det var nästan så att tårarna kom när Taif gjorde 4-3, många spänningar som släppte! Efter 4-3 mattas Taif något vilket förmodligen var en kombination av en reaktion på den enorma intensitet man spelade med de första elva minuterna, mentalt att man lite började spela på resultatet och att Vita Hästen inte hade något att förlora och gjorde en sista ansträngning framåt. Snöpligt kvitterarar Vita hästen med tre minuter kvar efter lite passivt spel av Taif i egen zon. Det blev alltså en övertidsperiod som väntade (de 17 minuterna i väntan på fjärde perioden tillbringade jag med att sitta tyst och bara tänka "hoppas, hoppas"). Sex minuter in på öt kommer avgörandet när Fredrik Hansson tar hand om en retur i pp. 5-4 till Taif! Vilken lycka! Det var verkligen eufori. Vilken glädje när Taifs TV puckhög firade framför oss (med oss) på ståplats (Matchfakta och bilder (det är jag i grön mössa och halsduk och vita armar sträckta i luften ovanför spelarhögen!) på http://www.taif.nu/ och målen från youtube på Holgers blogg http://blogg.aftonbladet.se/25012). Hela publiken stannde också kvar och firade och sjöng tillsammans med laget efter att de tackat motståndarna. Det var en härlig känsla! Kul också att laget kom ut en gång till i underkläderna och fick sjunga med i "Älska Tingsryd, Stolta Tingsryds AIF" och "Här är alla bönderna idag".
Det var nästan ett under det som hände och nu är vi många som ser fram emot kvalserien och som hoppas på att det kan bära hela vägen till Allsvenskan där Taif hör hemma! Tingsryd - Det är Hockey!
Inför tredje perioden var det inte direkt klackarna i taket. Taif släppte in 0-2 efter 20 sek i andra perioden på ett mistag i egen zon och 0-3 i spel i numerärt överläge när Vita hästen rensade till en fristående spelare som kom direkt från utvisningsbåset. Tidigare idag hade jag följt alla ritauler från gårdagen eftersom det gick bra då (7-1). Samma kläder, samma mat, samma plats på läktaren osv. Men inför tredje tänkte jag att nu måste jag ändra på något så det fick bli en stekt korv med pommes och ändrad position på läktaren (inte för att det har någon effekt men jag kan inte låta bli). Och Dackehallen är Dackehallen och Taif är Taif: laget, liksom publiken aldrig ger upp. När tigrarna kom in på isen inför tredje skanderade hela ståplats "Aldrig, aldrig, ger vi upp". Taif gör 1-3 (David Laudius) efter 20 sek. Man spelar med en enorm frenesi framburen av en kokande hall. Efter yterligare ett par minuter kommer 2-3 (Christian Jacobsson). Man pumpar sedan på men intensiteten mattas något men efter ytterligare sex minuter kommer kvitteringen till 3-3 (Matthew Davidsson). Och nästan som i trans fortsätter man med en enorm frenesi och alla vi på läktaren gjorde vad vi kunde för att bära fram laget. Och som de svarade när de tryckte in 4-3 (Matthew Davidson). Det var nästan så att tårarna kom när Taif gjorde 4-3, många spänningar som släppte! Efter 4-3 mattas Taif något vilket förmodligen var en kombination av en reaktion på den enorma intensitet man spelade med de första elva minuterna, mentalt att man lite började spela på resultatet och att Vita Hästen inte hade något att förlora och gjorde en sista ansträngning framåt. Snöpligt kvitterarar Vita hästen med tre minuter kvar efter lite passivt spel av Taif i egen zon. Det blev alltså en övertidsperiod som väntade (de 17 minuterna i väntan på fjärde perioden tillbringade jag med att sitta tyst och bara tänka "hoppas, hoppas"). Sex minuter in på öt kommer avgörandet när Fredrik Hansson tar hand om en retur i pp. 5-4 till Taif! Vilken lycka! Det var verkligen eufori. Vilken glädje när Taifs TV puckhög firade framför oss (med oss) på ståplats (Matchfakta och bilder (det är jag i grön mössa och halsduk och vita armar sträckta i luften ovanför spelarhögen!) på http://www.taif.nu/ och målen från youtube på Holgers blogg http://blogg.aftonbladet.se/25012). Hela publiken stannde också kvar och firade och sjöng tillsammans med laget efter att de tackat motståndarna. Det var en härlig känsla! Kul också att laget kom ut en gång till i underkläderna och fick sjunga med i "Älska Tingsryd, Stolta Tingsryds AIF" och "Här är alla bönderna idag".
Det var nästan ett under det som hände och nu är vi många som ser fram emot kvalserien och som hoppas på att det kan bära hela vägen till Allsvenskan där Taif hör hemma! Tingsryd - Det är Hockey!
lördag 23 januari 2010
Notts möter premier league motstånd idag lördag: Wigan hemma
Idag tar Notts County emot Premier League motstånd i FA cupens fjärde omgång hemma på Meadow Lane. Det är första gången på över 5 år. Förra gången var mot Middlesbrough och då hade jag glädjen att se matchen på plats. Det var storpublik och en bra match som började med ett tidigt County mål, ett superbt långskott. Matchen slutade 1-1 (hoppas att minnet inte svikit mig) och jag tror att det finns möjlighet för ett liknande resultat idag. Wigan (the Latics) är såklart en svår motståndare och det här handlar om något helt annat än när County tog sig förbi Forest Green (non-league) i tredje omgången i tisdags.
Klockan tre smäller det. Klassiskt avsparkstid och jag sitter just nu och lyssnar på "Matchday" på BBC radio Nottingham som sänder alla Notts matcher. Man känner nostalgi och saknad att inte vara där.
Tabellsituationen är ganska oförändrad. Man har tre poäng upp till de tre platser som ger direktkvalificering (automatic promotion) till League One men har fått fler lag framför sig. Här gäller det att fortsätta hänga på.
Come on you pies!
Klockan tre smäller det. Klassiskt avsparkstid och jag sitter just nu och lyssnar på "Matchday" på BBC radio Nottingham som sänder alla Notts matcher. Man känner nostalgi och saknad att inte vara där.
Tabellsituationen är ganska oförändrad. Man har tre poäng upp till de tre platser som ger direktkvalificering (automatic promotion) till League One men har fått fler lag framför sig. Här gäller det att fortsätta hänga på.
Come on you pies!
torsdag 17 december 2009
Läget i Notts idag och Svens status: en ikon landade
Mycket har hänt i klubben denna säsong. Först övertagandet av klubben av Munto Finance (ett konsortium baserat i mellanöstern med anonyma ägare) som efter många om och men accepterades av FA, rekryteringen av Svennis (Sven) och sedan Hans Backe. I lördags köper sedan ordförande Peter Trembling klubben av Munto Finance som hoppar av. Detta blir klart en timme innan avspark mot Accrington Stanley och offentligörs innan avspark på Meadow Lane. County förlorar sedan överraskande mot Accrington med 2-1 efter en rad bra resultat. På måndagen står det klart att Hans Backe hoppar av. Andledning: han menar att de investeringar som utlovats (i spelare) inte förverkligats. Det här stämmer också, men samtidigt hade jag hoppats att han givit Svennis och Trembling lite tid att skaffa nya finansiärer och sedan se vad som hände när transferfönstret öppnar i januari. Mycket synd att Backe hoppar av.
Lite om Svennis. Tror du att folk i England gemen tycker att han är kass? Är han fortarande en man för fansen och ladies? Jag kan bara säga så här: det går nästan inte att föreställa sig hur stort det är att ha varit förbundskapten i England i 5 år. Folk har en enorm respekt för detta. När det blev klart att Sven blev "Director of Football" i Notts County så var det oerhört stort för fansen. Många beskrev det som det störtsa som hänt sedan storspelaren Tommy Lawton skrev på och var i klubben och då ska vi komma ihåg att det var i slutet av 40- och början av 50-talet! Man anordnar saker där Svennis är dragplåstret, det kan vara fotografering i shopen (fans får möjlighet att bli fotograferade bredvid Svennis) middagar med affärsfolk på arenan, välgörenhetsevenemang på sjuhuset etc. Vad jag säger här blir än tydligare om du tittar på filmen som nyligen sändes på BBC one " Sven-Goran Eriksson - Six months at Notts County" (17 munuter långt klipp). I filmen får du också många härliga inslag från Meadow Lane, matchbilder, fans och Nottingham. Jag kan verkligen rekommendera den (själv blev jag oerhört nostalgisk!)
Se: http://news.bbc.co.uk/local/nottingham/hi/people_and_places/newsid_8393000/8393488.stm
Läget i ligan nu? Det är några poäng upp till platserna som ger uppflyttning till League One. Låt oss hoppas att tidigare assisterande tränaren David Kevan (nu Caretaker manager) lyckas att nå målet: "direct promotion".
Come on you pies!
Lite om Svennis. Tror du att folk i England gemen tycker att han är kass? Är han fortarande en man för fansen och ladies? Jag kan bara säga så här: det går nästan inte att föreställa sig hur stort det är att ha varit förbundskapten i England i 5 år. Folk har en enorm respekt för detta. När det blev klart att Sven blev "Director of Football" i Notts County så var det oerhört stort för fansen. Många beskrev det som det störtsa som hänt sedan storspelaren Tommy Lawton skrev på och var i klubben och då ska vi komma ihåg att det var i slutet av 40- och början av 50-talet! Man anordnar saker där Svennis är dragplåstret, det kan vara fotografering i shopen (fans får möjlighet att bli fotograferade bredvid Svennis) middagar med affärsfolk på arenan, välgörenhetsevenemang på sjuhuset etc. Vad jag säger här blir än tydligare om du tittar på filmen som nyligen sändes på BBC one " Sven-Goran Eriksson - Six months at Notts County" (17 munuter långt klipp). I filmen får du också många härliga inslag från Meadow Lane, matchbilder, fans och Nottingham. Jag kan verkligen rekommendera den (själv blev jag oerhört nostalgisk!)
Se: http://news.bbc.co.uk/local/nottingham/hi/people_and_places/newsid_8393000/8393488.stm
Läget i ligan nu? Det är några poäng upp till platserna som ger uppflyttning till League One. Låt oss hoppas att tidigare assisterande tränaren David Kevan (nu Caretaker manager) lyckas att nå målet: "direct promotion".
Come on you pies!
torsdag 3 december 2009
Notts County FC: så började det (för mig)!
Här skulle jag så klart kunna starta med att beskriva historien om världens äldsta professionella fotbollsklubb Notts County Football club, grundad 1862. Men det är andra betydligt mer kvalificerade att göra (kolla wikipedia eller notts countys hemsida) utan mer om hur jag lärde känna klubben, Meadow Lane mm och varför jag föll för skatorna (the Magpies).
Varför blev det Notts County?
I slutet av September 2004 flyttade jag till Nottingham för att börja jobba där. Efter ett tag gick jag till den södra delen av stan där nottinghams båda lag har sina arenor: norr (väster) om floden Trent ligger Meadow Lane (Notts County) och söder (öster) om Trent ligger City Ground (Forest). Tro mig dessa stora arenor ligger bara ett stenkast ifrån varandra, du ser tydligt antagonisten bara några hundra meter bort. Visst kände jag till båda klubbarna. Mest såklart Forest och deras anrka historia med båda ligaguld och två europacuptitlar (1979, 1980)varav den ena mot Malmö FF som jag själv såg på TV. Men jag kände också till Notts County för två saker: den äldsta klubben och att man nyligen stått på konkursruinens brant. Hursomhaver så kunde jag komma in på Notts arena och titta och det kändes bra! De skulle också spela en cupmatch kommande tisdag så jag bestämde mig för att gå. Matchen var ingen höjdare (det var i den regionala LDV trophy) och det var en typisk ruskig oktoberdag, bara ännu kallare. Men lik förbaskat var jag på plats kommande lördag då det var ligamatch. Och det var något helt annat. Cirka 5000 på läktarna (Meadow Lane tar ca 20 000 sittande) och bra stämning. Redan då fick jag vid ett tillfälle höra sången ( The Wheelbarrow song) som jag sedan fick höra många gånger och sedermera sjunga med i "I had a wheelbarrow, the wheel fell off; I had a wheelbarrow, the wheel fell off"
OK, så började det för mig. Den sista matchen jag såg på plats var i augusti 2006. I matchen innan hände något stort. En lite äldre herre som hade frågat mig lite tidigare varifrån jag kom (han hade hört mig prata med kompisar som var på besök och som jag drog med mig till Meadow Lane). I samband med det så frågade han också om jag gick och såg på Forrest matcher. Jag sa nej, jag går på Notts County, det är mitt lag, men jag har sett Forrest på City Ground en gång. Då reste sig mannen upp och skakade min hand. Lite svårt att beskriva detta men det var häftigt. I matchen efter fick jag av samme vänlige man en Notts County pin (märke). Vilket erkännande!
Nog för denna gång. För dig som vill läsa och höra mer om Notts County:
- Notts Countys hemsida: http://www.nottscountyfc.co.uk/page/Welcome/0,,10426,00.html
- Nottingham Evening Post: http://www.thisisnottingham.co.uk/
- BBC Radio Nottingham (särskilt Match Day och Match Talk som även sänds i efterhand på weben): http://news.bbc.co.uk/local/nottingham/hi/
Varför blev det Notts County?
I slutet av September 2004 flyttade jag till Nottingham för att börja jobba där. Efter ett tag gick jag till den södra delen av stan där nottinghams båda lag har sina arenor: norr (väster) om floden Trent ligger Meadow Lane (Notts County) och söder (öster) om Trent ligger City Ground (Forest). Tro mig dessa stora arenor ligger bara ett stenkast ifrån varandra, du ser tydligt antagonisten bara några hundra meter bort. Visst kände jag till båda klubbarna. Mest såklart Forest och deras anrka historia med båda ligaguld och två europacuptitlar (1979, 1980)varav den ena mot Malmö FF som jag själv såg på TV. Men jag kände också till Notts County för två saker: den äldsta klubben och att man nyligen stått på konkursruinens brant. Hursomhaver så kunde jag komma in på Notts arena och titta och det kändes bra! De skulle också spela en cupmatch kommande tisdag så jag bestämde mig för att gå. Matchen var ingen höjdare (det var i den regionala LDV trophy) och det var en typisk ruskig oktoberdag, bara ännu kallare. Men lik förbaskat var jag på plats kommande lördag då det var ligamatch. Och det var något helt annat. Cirka 5000 på läktarna (Meadow Lane tar ca 20 000 sittande) och bra stämning. Redan då fick jag vid ett tillfälle höra sången ( The Wheelbarrow song) som jag sedan fick höra många gånger och sedermera sjunga med i "I had a wheelbarrow, the wheel fell off; I had a wheelbarrow, the wheel fell off"
OK, så började det för mig. Den sista matchen jag såg på plats var i augusti 2006. I matchen innan hände något stort. En lite äldre herre som hade frågat mig lite tidigare varifrån jag kom (han hade hört mig prata med kompisar som var på besök och som jag drog med mig till Meadow Lane). I samband med det så frågade han också om jag gick och såg på Forrest matcher. Jag sa nej, jag går på Notts County, det är mitt lag, men jag har sett Forrest på City Ground en gång. Då reste sig mannen upp och skakade min hand. Lite svårt att beskriva detta men det var häftigt. I matchen efter fick jag av samme vänlige man en Notts County pin (märke). Vilket erkännande!
Nog för denna gång. För dig som vill läsa och höra mer om Notts County:
- Notts Countys hemsida: http://www.nottscountyfc.co.uk/page/Welcome/0,,10426,00.html
- Nottingham Evening Post: http://www.thisisnottingham.co.uk/
- BBC Radio Nottingham (särskilt Match Day och Match Talk som även sänds i efterhand på weben): http://news.bbc.co.uk/local/nottingham/hi/
torsdag 24 september 2009
Maif klara för allsvenskan!
Efter 0-0 mot Landskrona ikväll är Maif klara för Allsvenskan. Med fem omgångar kvar att spela har de 15 poäng och 28 plusmål på Gif Sundsvall som för närvarande ligger på tredje plats (kval). Fantastiskt!! Tyvärr kunde jag inte följa på plats utan fick följa matchen via liverapportering.
Den lilla landsortsklubben har gjort det igen. Och man har gjort det med en stomme av egna produkter, talanger från närområdet och några utländska importer.
Hur ser det då ut inför Allsvenskan? I somras skulle jag sagt att laget redan skulle hålla måttet. Centrallinjen är ramstark och i kedjan hade man redan ett par av hög allvsensk klass (Ekenberg och Fejzullahu). Men det är bara att konstatera att efter försäljningen av Fejzullahu så har målproduktionen kommit av sig och efter att ha legat på närmare tre mål i snitt på vårsäsongen har hösten legat på närmare ett mål per match. Problemet är att goda forwards kostar mycket och det kanske är mer pengar än Maif har i kistan? Kanske kan några kontakter luras hem igen? Vad händer med Chippen?
Onekligen är detta en kväll för nostalgi! Jag minns lite vagt första gången i mitten på 70-talet som jag och pappa skulle till Strandvallen och se Mjällby mot Jämshög (i en DM final tror jag) och vi kunde inte hitta planen. Vi letade i Mjällby och fick där reda på att vi skulle till Hällevik. Jag minns betydligt bättre första hemmamatchen i den första allsvenska säsongen för Maif 1980. Då var jag 11 år och stod med stora ögon på ståplats på ena kortsidan i en fullpackad Strandvallen. Under sommarveckorna som jag var på Hällevikslägret stod jag utanför träningarna och tittade och frågade om autografer efter. Då var det stjärnor som Sven-Bertil Andersson, Flemming Persson och förstås, insläntrandes från England under sommaren, den flerfaldige landslagsmannen Frank Worthington. Nu hoppas jag att jag får möjlighet att närvara på premiärmatchen 2010. Trettio år senare! Egentligen är det ofattbart. Lilla Hällevik, Mjällby i Allsvenskan. Det är bara att lyfta på hatten för alla som jobbar i klubben för att göra det omöjliga möjligt. När man sedan som jag är en byromantiker som generellt alltid känner med dessa små kulturorter i idrott i allmänhet, men Maif och Taif i synnerhet såklart, så är detta extra häftigt.
Det omöjliga är fortfarande möjligt. Storlek och pengar är inte det enda som räknas och det är så fantastiskt varje gång någon kan påminna om detta. Maif gjorde det. Det är otroligt stort. Nu hoppas jag att hela Blekinge inser detta och är med på tåget.
Det får räcka för idag. Kan inte riktigt koncentrera mig på vad jag ska skriva. Nu är det bara att njuta!
Den lilla landsortsklubben har gjort det igen. Och man har gjort det med en stomme av egna produkter, talanger från närområdet och några utländska importer.
Hur ser det då ut inför Allsvenskan? I somras skulle jag sagt att laget redan skulle hålla måttet. Centrallinjen är ramstark och i kedjan hade man redan ett par av hög allvsensk klass (Ekenberg och Fejzullahu). Men det är bara att konstatera att efter försäljningen av Fejzullahu så har målproduktionen kommit av sig och efter att ha legat på närmare tre mål i snitt på vårsäsongen har hösten legat på närmare ett mål per match. Problemet är att goda forwards kostar mycket och det kanske är mer pengar än Maif har i kistan? Kanske kan några kontakter luras hem igen? Vad händer med Chippen?
Onekligen är detta en kväll för nostalgi! Jag minns lite vagt första gången i mitten på 70-talet som jag och pappa skulle till Strandvallen och se Mjällby mot Jämshög (i en DM final tror jag) och vi kunde inte hitta planen. Vi letade i Mjällby och fick där reda på att vi skulle till Hällevik. Jag minns betydligt bättre första hemmamatchen i den första allsvenska säsongen för Maif 1980. Då var jag 11 år och stod med stora ögon på ståplats på ena kortsidan i en fullpackad Strandvallen. Under sommarveckorna som jag var på Hällevikslägret stod jag utanför träningarna och tittade och frågade om autografer efter. Då var det stjärnor som Sven-Bertil Andersson, Flemming Persson och förstås, insläntrandes från England under sommaren, den flerfaldige landslagsmannen Frank Worthington. Nu hoppas jag att jag får möjlighet att närvara på premiärmatchen 2010. Trettio år senare! Egentligen är det ofattbart. Lilla Hällevik, Mjällby i Allsvenskan. Det är bara att lyfta på hatten för alla som jobbar i klubben för att göra det omöjliga möjligt. När man sedan som jag är en byromantiker som generellt alltid känner med dessa små kulturorter i idrott i allmänhet, men Maif och Taif i synnerhet såklart, så är detta extra häftigt.
Det omöjliga är fortfarande möjligt. Storlek och pengar är inte det enda som räknas och det är så fantastiskt varje gång någon kan påminna om detta. Maif gjorde det. Det är otroligt stort. Nu hoppas jag att hela Blekinge inser detta och är med på tåget.
Det får räcka för idag. Kan inte riktigt koncentrera mig på vad jag ska skriva. Nu är det bara att njuta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)