Maif klara för allsvenskan!

Efter 0-0 mot Landskrona ikväll är Maif klara för Allsvenskan. Med fem omgångar kvar att spela har de 15 poäng och 28 plusmål på Gif Sundsvall som för närvarande ligger på tredje plats (kval). Fantastiskt!! Tyvärr kunde jag inte följa på plats utan fick följa matchen via liverapportering.

Den lilla landsortsklubben har gjort det igen. Och man har gjort det med en stomme av egna produkter, talanger från närområdet och några utländska importer.

Hur ser det då ut inför Allsvenskan? I somras skulle jag sagt att laget redan skulle hålla måttet. Centrallinjen är ramstark och i kedjan hade man redan ett par av hög allvsensk klass (Ekenberg och Fejzullahu). Men det är bara att konstatera att efter försäljningen av Fejzullahu så har målproduktionen kommit av sig och efter att ha legat på närmare tre mål i snitt på vårsäsongen har hösten legat på närmare ett mål per match. Problemet är att goda forwards kostar mycket och det kanske är mer pengar än Maif har i kistan? Kanske kan några kontakter luras hem igen? Vad händer med Chippen?

Onekligen är detta en kväll för nostalgi! Jag minns lite vagt första gången i mitten på 70-talet som jag och pappa skulle till Strandvallen och se Mjällby mot Jämshög (i en DM final tror jag) och vi kunde inte hitta planen. Vi letade i Mjällby och fick där reda på att vi skulle till Hällevik. Jag minns betydligt bättre första hemmamatchen i den första allsvenska säsongen för Maif 1980. Då var jag 11 år och stod med stora ögon på ståplats på ena kortsidan i en fullpackad Strandvallen. Under sommarveckorna som jag var på Hällevikslägret stod jag utanför träningarna och tittade och frågade om autografer efter. Då var det stjärnor som Sven-Bertil Andersson, Flemming Persson och förstås, insläntrandes från England under sommaren, den flerfaldige landslagsmannen Frank Worthington. Nu hoppas jag att jag får möjlighet att närvara på premiärmatchen 2010. Trettio år senare! Egentligen är det ofattbart. Lilla Hällevik, Mjällby i Allsvenskan. Det är bara att lyfta på hatten för alla som jobbar i klubben för att göra det omöjliga möjligt. När man sedan som jag är en byromantiker som generellt alltid känner med dessa små kulturorter i idrott i allmänhet, men Maif och Taif i synnerhet såklart, så är detta extra häftigt.

Det omöjliga är fortfarande möjligt. Storlek och pengar är inte det enda som räknas och det är så fantastiskt varje gång någon kan påminna om detta. Maif gjorde det. Det är otroligt stort. Nu hoppas jag att hela Blekinge inser detta och är med på tåget.

Det får räcka för idag. Kan inte riktigt koncentrera mig på vad jag ska skriva. Nu är det bara att njuta!