Stor serieledning, serievändning och eftertraktade spjutspetsar

Mycket har hänt sedan mitt senaste inlägg. Har inte fått tummarna ur att skriva på grund av mycket arbete men när jag fick ett sms från Nick Aylott (engelskt fotbollsorakel) med frågor om Ekenberg, Fejzullahu och Mjällbys chanser så...

Mjällby har åkt ur cupen efter förlust mot AIK med 2-1 (efter en godkänd insats) och de två sista seriematcherna har varit seriefinaler: först 3-1 borta mot Falkenberg (Osiako, Ekenberg och Fejzullahu) följt av 6-1 hemma mot Åtvidaberg (Ekenberg 4, Nicklasson och Fejzullahu) i förra veckan.

Maif-Åtvidaberg
Jag hade själv förmånen att vara på plats i Hällevik, en fantastisk sommarkväll, och se matchen mot Åtvidaberg. Mjällby inledde starkt och Ekenberg gjorde tidigt 1-0 på ett inlägg och Maif hade kommandot. Men ju längre halvleken led desto mer tog Åtvid över och i paus kändes det lite som att jag bevittnat ett Åtvid som rullat boll medan Mjällby tittade på. I andra halvlek blev det en annan bild. Det handlar om en fullkomlig explosion. Ekenberg gör 2-0 tidigt på frispark och då känns det som att Maif kommer att döda matchen. Man har bud på fler mål men så gör Åtvid 1-2 i 71 minuten och man tänker "ska det vända nu? Men icke: Ekenberg svarar med ett nytt mål direkt efter avspark och matchen är efter det körd. Mjällby utökar till 6-1 med mål av Ekenberg, Nicklasson och Fejzullahu.

Mjällby spelade utan Patrik Rosengren (avstängd) men försvaret höll ändå, även om William (Wille) Leandersson hade det lite jobbigt i första halvlek på väsnterbacksplatsen. Daniel Ivanovski, den andre ytterbacken, imponerade stort på mig. Han var bra matchen igenom. Mittfältet kom bort lite i första halvlek men jag tycker ändå att Patrick Osiako, liksom förra året när jag såg honom, var mycket bra. Kantspelet i Mjällby var också mycket bra, inte minst Johan Svensson fick fram mycket mattnyttigt till spetsarna Ekenberg och Fejzullahu. Ekenberg var magnifik, inte bara för sina fyra mål, utan även för sin styrka i bollmottagningarna, många löpningar. Att han kan skjuta vissade han såväl med frisparken som avslutet från straffområdesgränsen rätt upp i krysset! Fejzullahu imponerade dock inte lika mycket på mig särskilt i första halvlek då ett av Maifs problem var att man fick för korta anfall och att man inte höll kvar bollen. Som jag ser det var Erton en syndare där: det var lite för duttigt och han blev av med bollen lite för enkelt. I andra blev det lite bättre men jag var inte nöjd.

Erton och Eken: en superduo!
Det går och har gått mycket rykten om Mjällbys anfallsvapen. I samband med säsongsstart såg jag Mjällbys forwardsduo som den kanske starkaste i serien (se tidigare inlägg). Ekenberg och Fejzullahu har tillsammans gjort 26 mål (13 vardera) det innebär att man ensamma gjort lika många mål som det lag som efter Mjällby har gjort flest mål Åtvidaberg (26). Det är inte tu tal om saken om att man är seriens bästa anfall. Marcus Ekenberg är just nu i sitt livs form. Jag har svårt att se ett enda lag i Allsvenskan där han inte skulle platsa som en av två anfallare. Han är stark i bollmottagning och i spelet i straffområdet, han är löpvillig och han har ett riktigt bra skott. Han använder sin storlek på bästa sätt (188cm, 6'2''). Det ryktas om AIK och en sak är saker: Ekenberg bredvid Obolo skulle bli livsfarliga tillsammans och den förstnämnda skulle göra fler mål än den senare. Nu hoppas jag att Mjällby går upp och att Ekenberg blir kvar. Han har själv sagt i samband med att Erton skrev på för Nijmegen att han själv "är för gammal" (29 år). Han har ju sedan tidigare en sejour i Helsingborgs IF 2000-2002 (och har gjort många juniorlandskapmper). Vi får se. Extra roligt i sammanhanget är att Ekenberg är en av många egna produkter i laget.

Erton Fejzullahu har som bekant just blivit klar för holländska NEC Nijmegen (för strax under 7 miljoner tror jag). Erton är född i Kosovo, är 21 år (längd 178cm, 5'10'') har länge setts som ett superlöfte. Han har klassiska Högadals IS (Allsvenskt 1962, idag div IV) i Karlshamn som moderklubb och därifrån gick han till FC Köpenhamn. 2007 valde Erton att gå till Mjällby för att som utlånad få spela i A-laget. Han skrev sedermera på ett treårskontrakt med Maif. Han har överlag gjort det mycket bra i den gul-svarta tröjan och många klubbar har varit ute efter honom. Han har provspelat i Italien (tror det var Udinese) och Kalmar FF har försökt locka honom med Nannes sköna toner! Han har bra teknik och har som bekant ett riktigt gott målsinne. Han är helt enkelt bra på det mesta. Ett av problemen har väl varit humöret och lite oberäkneligt uppträdande på planen där tidigare säsonger kantats av en del onödiga gula och röda kort. Det verkar dock på det lilla jag hört och sett som att det blivit bättre. Summa summarum så tror jag att Ertons offensiva stil, goda teknik och målfarlighet kommer att passa bra i Holland. Det gäller bara att ta på sig hårt arbete i början.

Inför Norrköping borta
Ikväll väntar IFK Norrköping borta på parken. Detta klassiska lag som efter IFK Göteborg och Malmö FF, vunnit flest svenska mästerskap i fotboll (12, denna plats delas med Örgryte IS). Efter en katastrofal start på serien där Peking i princip brände sina chanser till Allsvensk uppflyttning har man nu sakteliga återhämtat sig och i de två senaste matcherna har man tagit fina skalper. Jag tror att det blir en svår match ikväll för Maif. Men kommer att ha tre kuggar borta: Erton (till Nijmegen) och så två mittfältare avstängda: Patrick Osiako och Daniel Nilsson. Det här är tunga pjäser i uppställningen och även om Patrik Rosengren är tillbaki i försvaret så tror jag som sagt att det blir tufft. Jag är näjd med en pinne i Norrköping.

Blir det Allsvenskan?
Jag tror nog att Maif fixar det men det kommer inte att bli lätt. Nyckeln är de kommande omgångarna där först Norrköping står på tur i dubbelmöte borta/hemma. Kan man hålla i nu så klarar man det. Skulle avståndet till de jagande däremot börjar krympa kan man lätt börja tänka för mycket. Man leder serien och har med en match mindre spelad fyra respektive sex poäng till godo på Assyriska respektive Åtvidaberg. Målskillnaden är fantastisk: 40-8 på 14 matcher. Fyra poäng i mötena med Norrköping och då ligger vägen utstakad att komma tillbaka säsongen 2010, 25 år efter den förra sejouren. Det hade varit häftigt!